Snacka om oflyt och idioti. Detta som skulle bli en så bra kväll. Det blev det men inte för mig. 

Jag är hemma hos Hanna i Västerås. Det var hennes födelsedags/avskedsparty ikväll/igår :P Då ska även tilläggas att det var maskerad också med tema disney. Det gick bra. Ett tag. Tills idioten själv fixade till det så det gick åt skogen. Ingen hänger med på vad jag skriver om för skit just nu. Men så här är det. Jag hade nån typ av urinvägsinfektion här för nån dag sen. Jag vet inte om det är riktig riktig urinvägsinfektion, det brukar liksom gå över av sig själv och utan penicilin och sådär. Men jag har hört att man lätt kan få det igen om man väl haft det en gång. Vilket suger fett arsel. Det är ett jävla helvete. 
Jaja, tillbaka till denna kväll igen. Jag var då utklädd till Tingeling och har en grön klänning på mig. Inte så mycket mer (ja, underkläder så klart). Vi sitter ute på Hannas balkong och dricker och snackar och fikar mest hela kvällen. Jag känner att jag börjar bli lite mer och mer kissnödig under kvällen. Det börjar sakta men säkert byggas upp ett tryck mot nedre delen av magen. Sen inser jag att det är tillbaka. Hade en förjävlig natt med detta för som sagt några dagar sen. Och nu kommer samma känsla smygande. 
Jag blir mer och mer passiv, slutar dricka, vill helst inte vara i närheten av folk alls. Lättare sagt än gjort i en lägenhet med typ plus tio pers i. Jag sitter i alla fall och pratar med Hannas vän Liza. Och hon visar sig vara lite av en expert på urinvägsinfektion. Då efter att vi snackat ett tag så inser jag att vad jag gjort under kvällen är ungefär som en ren jävla inbjudan till att få tillbaka det (när det inte heeelt var borta sen sist). Jag hade drickit cider och andra drycker innehållandes socker. Vilket dessa bakerier tydligen gillade asmycket. Det som säger sig självt nu i efter hand är ju också att sitta nästan helt bar mot en träbänk ute i "sommaren" inte var nån bra idé. Men det är ju bara att tacka och ta emot då. Bara jag som är dum nog att sitta ute i så lite och tunna kläder. 
Så nu ska jag knarka äppelcidervinäger och citroner och klä på mig tre onepieces eller nåt och linda in mig i ett täcke. Jag orkar tammefan inte ha detta igen. Det är helt otroligt jobbigt. Man blir helt sne. Man blir lättirriterad, okoncentrerad, tappar totalt tålamodet, allt går sakta, kissnödig hela tiden, kan inte slappna av. Stressar typ sönder och tror att man ska kissa på sig så fort låset går om inne på toaletten. 

Nu har the party people dragit ut på stan och partat vidare. Det suger så jälva hårt att detta kom just nu när det är typ sista gången jag träffar Hanna på länge. Då hon flyttar till Gotland om tio dagar och ska plugga där i två år. Det känns ju sådär lagom skoj.... jaja. Vad kan man göra? Inget. Jag pallar då verkligen inte att gå ut. Jag pallar knappt att vara kvar här ens. Det är ju i alla fall en dag i morgon och vi får hoppas på att det är bättre då. 

Detta är ju som tur inte sista gången jag träffar Hanna. Så det är väl inte hela världen men ändå känns det surt som tusan. 

Detta blev ett virrigt och långt inlägg. Kanske det längsta som jag skrivit i min bloggkarriär. Hurra. Eller nåt. 
Hoppas ni förstod något av det jag skrev, jag bara skrev. Ingen ordning någonstans. 
Jag hoppas i alla fall för er skull att ni slipper urinvägsinfektion. Man känner sig nästan tokig. 

Bilder från party kommer upp alldeles strax i nästa inlägg. Lägger upp via telefonen för vem orkar lägga in kort på datorn längre? Ja... Smartphoneanvändare är jag nu mera. 
Nu ska jag publicera innan det blir allt för mycket svammel.