god morgon!
nu är klockan åtta här och hemma hos er är klockan bara tre på natten. 
ni ligger säkert och sover om ni inte fortfarande är ute och partar :)

igår kom jag att tänka på den dagen då jag pratade med arrangören Håkan för första gången. Jag var på jobbet och hade lunchrast. Efter en halvtimme av min rast så sitter jag och smsar på min telefon och jag har öppnat en energidricka. Jag tittar på telefonen och helt plötsligt kommer det upp ett telefonnummer som jag inte har. Jag svarar och där hör jag en värmländsk röst i andra sidan luren. Håkan berättade om Doi Tao och lite hur det fungerar att arbeta som volontär på den skolan i Thailand. Eftersom att jag hade druckit energidricka och fick adrenalin från att han faktiskt hade ringt upp mig och sagt att vi skulle fixa det här volontärarbetet, så var jag helt upp i varv efter samtalet.

självklart så var det ju fullt med folk i lunchrummet för ovanlighetens skull så alla blev ju självklart nyfikna på vem det var som hade ringt mig. Jag visste knappt vad jag skulle säga men berättade lite om det och återgick sedan till min rast, tankarna snurrade i huvudet. Jag tittade på klockan och insåg att det var hela fem timmar kvar tills jag slutade för dagen. Det vill säga innan jag kunde åka hem och berätta det för mamma med flera! På min korta rast så kunde jag inte hålla mig längre utan ringde till Rickard och berättade i alla fall! Jag kunde knappt stå still de sista timmarna på jobbet men tillslut hade jag slutat.

tillslut var jag hemma i Säter och hämtade upp mamma hemma och åkte med henne upp till Marlene och Daniel. Där höll jag på det jag hade att berätta ett tag, lät dom gissa vilket land och så vidare. Dom blev helt paffa över vad jag hade att berätta, Marlene sa att det bara var att åka och ta den chansen jag fått. Mamma tyckte det var en aning längre bort än till Värmland :P Det var en dag i Juni tror jag.. Jag pratade med Nadja om denna resa i Juli och nu sitter vi här tillsammans i Doi Tao!

Det har gått så himla fort alltihopa och nu är vi här! Lååångt bort från Sverige, mitt ute i djungeln.
På torsdag har vi redan varit här i en månad, då är det den 13de oktober. Det kommer inte stå på innan det är dags att åka tillbaka igen.. Jag ska verkligen försöka ta tillvara på den här tiden i detta underbara land! För jag kommer säkert inte att komma tillbaka hit igen, fast vad vet man. Jag trodde ju inte att jag skulle jobba som volontär för ett halvår sedan. Man vet aldrig vad framtiden har att erbjuda och det är nästan det bästa utav allt!

Ciao! :)