Alltså, det är helt fantastiskt vad ens huvud kan få för sig om saker helt i onödan! Jag hade riktigt mycket ångest om högskoleutbildningen som jag blev antagen till. Målade upp en bild om att jag skulle vara sämst (eftersom utbildningen är på engelska) och att det skulle vara strikt och jättesvårt. Men så pratar jag med en jämnårig tjej som går den linjen som berättar att det inte alls är så jobbigt som det låter, berättar att studenterna från andra länder har minst lika svårt med engelskan till en början som svenskarna (hon var tysk), att lärarna är snälla och hjälpsamma. Så efter det samtalet så blev jag mycket lugnare! Det känns jätteskönt och jag tror nu att jag tänker ge det en chans. Man vet ju inte om det är rätt eller fel förän man har provat. Nu har jag ju kommit in så!
En till sak som är skön är ju att jag inte behöver ta det på så blodigt allvar, att jag måste vara hundra procent säker att utbildningen är vad jag verkligen vill och så vidare. För som tur är så behöver jag inte ta mer csnlån. I alla fall inte till en början och då hinner jag ju känna om det är rätt för mig eller inte. Vilket gör allt så mycket enklare. För man har ju inte hur många år som helst att ta csn på. Eftersom att jag kommer att kunna prova på utbildningen utan att ta lån så känns det inte så jobbigt. För då gör det liksom inget om det skulle vara fel för då har jag fortfarande en chans till att hitta en annan utbildning och läsa om jag kommer på att det är något annat som jag vill göra.

Inte lätt det där med vad man vill göra.
Men som Zandra sa till mig, övertänk inte.
Det gör jag ju så himla snabbt. Dumt nog.
Men nu ska jag försöka se detta som en kul grej och se vad det är för något. Ciao!